Min Parkinson historia. Från sjuk ( Januari 2008 45 år gammal), diagnos, medicin, ständig försämring, mer medicin, till förändringen (25 April 2015 52 år) och mycket bättre på endast 14 dagar, till idag ännu bättre!
Jag tror (eller nästan vet, liksom flera oberoende forskare) att de flesta sjukdomar beror på nedbrutna (inflammerade) celler.
Om sedan sjukdomen heter Parkinson, Demens, Alzheimers etc beror på att sjukvården vill stoppa in oss i olika fack. Men problemen är likartade och lösningen den samma.
Långt innan sjukdomens diagnos konstaterats får vi signaler om att något är fel i vår kropp. Åtgärda obalansen så snart som möjligt, är mitt råd. Men få följer rådet. Inte ens jag själv…
Vägrar du lyssna på signalen så får du nya signaler. Ända tills den dagen då problemen blivit så stora att du kontaktar en läkare. Och efter ytterligare en tid får du din diagnos. Och ofta också då förslag på medicin. Mediciner som har en mängd biverkningar. Många av biverkningarna är samma som de problem du vill bli av med. Tror du då att du kommer att må bättre?
Varför ”får man” en sjukdom? Det är troligen inte bara en sak som gjort att du och jag fått en sjukdom. Du har kört på i för högt tempo under en längre tid. Utsatt dig för stress under en längre tid. Sovit dåligt under en längre tid. Haft en infektion i kroppen under en längre tid. Ätit ”fel” mat, vid fel tillfälle, under en längre tid. Utsatt dig för ”giftig” miljö under en längre tid. Obearbetad psykisk press i form av t.ex. dödsfall och skilsmässa under en längre tid. Under en längre tid. Under en längre tid…
Jag har delvis ätit mig till det i form av socker och vitt mjöl. Men samtidigt så har jag mycket på det psykiska ”kontot” under tiden 1990-2010. Sådant som alla utsätts för genom livet. Men jag har kanske fått det lite väl tidigt och koncentrerat under en kort tid i livet vilket då skapat en onormalt hög belastning på kroppen och cell efter cell har brutits ned.
Ironiskt nog bröt Parkinson ut när livet började se riktigt bra och roligt ut igen.
Vad är lösningen på problemet?
Jag är övertygad om att kroppen kan självläka. Bara den får förutsättningar. De bästa förutsättningarna får kroppen om du lägger om din kost till mer vitaminer och mineraler och mindre vitt socker och mjöl.
Men det är inte näringen som läker. Däremot stöttar och avlastar det kroppen så att kroppen orkar självläka. Det är samma med medicin. Medicin läker heller inte. Men ändå får man säga det…
Hur många av er har de senaste 10 åren blivit bättre av medicin?
Det finns en sak som har visat sig kunna minska mängden medicin och det är fysisk träning. Ju hårdare träning desto bättre, tolkar jag forskarna. Men jag har funderat lite och jag tror faktiskt att det är endorfinerna som spelar oss ett spratt. Ett spratt så till vida att de ”bedövar” problemen under en kortare eller längre tid beroende av träningens mängd. Men mängden dopaminproducerande celler ökar inte. Och den dagen man slutar träna så kommer man troligen snabbt bli mycket sämre.
För min del spelar det ingen roll vad man får och inte får säga. Jag vet att jag har kunnat minska min medicinering med 70 % under 2 år. Samtidigt som jag blivit mycket bättre. Och lösningen för mig stavas KOSTTILLSKOTT! Jag är inte helt frisk men en bra bit på väg.
Det är viktigt att börja äta kosttillskott även om ni inte har någon sjukdom. De flesta av er behöver åtminstone en högkvalitativ Omega olja i förebyggande syfte. Bra för både hjärta och hjärna.