parkinson.blogg.se

Diagnosen "Parkinson" har jag aldrig haft svårt att acceptera. Min pappa har också Parkinson diagnos så det var lätt att se likheten i hans problem och mina. Men att det inte skulle kunna gå att bli frisk igen, eller ens stoppa nedbrytningen och bli något lite bättre, har jag vägrat att acceptera.

 

Som jag skrev tidigare så har jag provat en massa olika alternativa behandlingar liksom en massa råd om olika kurer såsom t.ex. LCHF och produkter inom kosttillskott och vanliga livsmedel såsom t.ex. Kokos olja, som visat sig vara extremt bra för de med "hjärnsjukdomar" såsom Parkinson, Alzheimers, Demens etc.

I boken "Stoppa Alzheimers Nu!" finns det många exempel på sjuka som blivit mycket bättre på bara 2-3 veckor med ett dagligt intag av kokos olja.

 

Men tillbaka till mig.

Tillståndet försämras för varje månad. Frustrerande att inga framsteg görs när man är övertygad om att man skall kunna fixa detta.

Vi är nu framme vid April 2010. Jag åker till Stockholm för att gå kurs för Eric Pearl i Reconnective Healing. Vi var 500 personer i samma lokal som praktiserade Healing samtidigt. Kraften blev enorm och alla mina problem försvann nästan med en gång. På söndagen så var jag jätteglad. Ett enda stort leende på läpparna när jag gick till kursens andra dag och jag tänkte "DET VAR DET HÄR JAG SKULLE LÄRA MIG". Fantastiskt!

 

Det höll till tisdag eftermiddag. Sedan stelnade kroppen och den felaktiga tyngdpunkten med framåtfälld överkropp var tillbaka. Återigen ett slag i ansiktet.

Jag började träna för det var bra sas det. Jag började springa. SÅ TRÅKIGT! Men skam den som ger sig. Ja, lite bättre kändes det allt men å andra sidan så fick jag värk i höften istället. Och det kunde göra väldigt ont vissa dagar. Så då höll jag upp ett par dagar. Bättre i ryggen men sämre Parkinsonrelaterade problem. Nytt försök med samma resultat. Vad göra?

Okej, ett försök till. Jag började med innebandy istället. Så roligt men AJ vad ont i höften. Dessutom blev den första gången en riktigt otrevlig upplevelse.

På grund av den felaktiga tyngdpunkten och dessutom en väldigt stor obalans inne i kroppen (vänstra höften, benet och foten hade blivit mycket svagare) som jag hade fått av Parkinson problemen, så ramlade jag handlöst på golvet. På en dryg timmas spel ramlade jag 5 gånger!

De andra spelarna var riktigt oroliga men de sa inget. Själv tyckte jag det var pinsamt. Men jag kom tillbaka efter en vecka. Då ramlade jag en gång. Sedan dess har jag inte ramlat alls på det viset. Orsaken till det, egen spekulation, är att min tyngdpunkt rättades till, när jag i intervallträningen som blir i Innebandy med många korta ruscher, fick en aktivering av höft och rygg och låsningarna som blivit "slogs sönder". Enligt min åsikt räcker det inte med att gå ut och springa för att få denna effekt på höft och rygg.

Tyvärr så finns biverkningen vid träning, värk i höften, kvar. Men det får jag försöka stå ut med.

 

I kommande blogg: Förändringen när ett högkvalitativt kosttillskott kommer i min väg. Vilket också visade sig vara bra för min dotters ADHD problem.